loza foundation bosnien

Loza Foundation höjer rösten för kvinnorna som överlevde våldtäktslägren

Sabina Grubbeson, grundare av Loza Foundation, möter en av kvinnorna som överlevt flera våldtäktsläger under kriget i Bosnien. 

Projekt i Bosnien för kvinnorna som blev krigets offer:

I över 20 år har kvinnorna som överlevde kriget i Bosnien tystats ner, ensamma med sina traumatiska upplevelser från våldtäktsläger, sexuella övergrepp, tortyr och förnedring. Nu vill Loza Foundation, i samarbete med lokala organisationen Kvinnors kraft, bryta tystnadskulturen och stötta deras kamp.

– Genom psykologiskt stöd, men också juridisk hjälp i rättegångarna, ska vi medverka till att de får upprättelse för brotten de utsatts för, säger Sabina Grubbeson.

Deras liv krossades av krigets fasor. Kvinnorna som överlevde våldtäkts- och koncentrationslägren under kriget i Bosnien har lidit i tysthet, på grund av skam och skuld som felaktigt belastats dem. Många har isolerat sig med sina traumatiska minnen eller tagit sina liv.

– Nästan 25 år har gått och många av de här kvinnorna har ett desperat behov av medicinsk och psykologisk hjälp, de flesta är arbetslösa och lever i fattigdom. Många har gett upp hoppet om upprättelse, men sitter fast i sitt trauma. Ett trauma som ärvs i generationer där besvikelse och depression går vidare till barn och barnbarn. Mönster som behöver brytas, och då hjälper det inte att samhället lägger locket på, säger Sabina Grubbeson.

En rapport som Amnesty International presenterade 2017 uppskattar att omkring 20 000 kvinnor utsattes för våldtäkt och sexuellt våld under kriget i Bosnien 1992-1995. Rapporten, som bygger på två års forskning, visar att offren fortfarande nekas rättvisa. Knappt 800 överlevande kvinnor har fått ut viss månatlig ersättning. Och sedan rättegångarna om krigsförbrytelser inleddes i Bosnien 2004 har mindre än en procent av det totala antalet offer för sexuellt våld kommit till domstol.

– Loza Foundation utvecklar nu ett samarbete med Kvinnors kraft för att hjälpa de här kvinnorna som utsatts för så mycket hemskheter. Dels genom psykologiskt och ekonomiskt stöd och dels genom juridisk hjälp under rättegångarna.

I researcharbetet om kvinnorna som överlevde kriget var det särskilt ett livsöde som berörde Sabina djupt. Berättelsen om Leila, som var 16 år när kriget började. För henne förändrades livet över en natt och var plötsligt inte mer värt än de cigarettpaket hon såldes för till olika soldatbordeller. Hon våldtogs dag och natt, torterades och utsattes för skenavrättningar. Leila överlevde, men än idag, två decennier senare, plågas hon svårt av sina upplevelser.

– ”För andra är kriget över. För oss har det bara börjat.” Så börjar boken om Leila och den beskriver vad som händer med en kvinna som förlorar rätten till sin egen kropp och utsätts för svält, tortyr och förnedring. Men också om hur många kvinnor trots allt överlevde de allra hemskaste brott mot mänskligheten.

Idag är Leila 42 år och bor i ett hus med sin man och sina tre barn. Minnena från kriget jagar henne fortfarande, men tack vare Kvinnors kraft har hon fått hopp om framtiden igen. Genom organisationen Kvinnors kraft har Leila fått hjälp att klara sig ekonomiskt. Hon började odla lavendel och genom en donation fick hon fem bikupor. Hittills har hon lyckats försörja sig på lavendeltvål och försäljning av honung.

– I augusti 2018 träffade jag Leila och hon berättade för mig om sina upplevelser. Leila är en av få som stått upp för sina rättigheter medan andra varit tysta, förlamade av de känslomässiga trauma de upplevt. Men nu, tjugo år efter kriget, verkar det som en del av de här kvinnorna bryter tystnaden. Det kanske krävs en tid av tystnad innan blockeringar spricker, eller så ligger det i tiden, säger Sabina Grubbeson.

Genom Loza Foundation och Kvinnors kraft öppnas nu möjligheter för privatpersoner och företag att skänka bidrag till projekten för kvinnorna i Bosnien.

– Vi ber om hjälp att ge de här kvinnorna en chans till en ljusare framtid. För varje år som går förlorar de hoppet om att någonsin få upprättelse, men de kan inte glömma vad som hänt dem. Det borde inte vi heller, säger Sabina Grubbeson.

Följ oss på Twitter

Last Tweets